Hej då videoblogg!

Videoblogg med lite blandade klipp från sista veckan, med inspiration från introt till tv-serien the O.C. (som finns på: http://www.youtube.com/watch?v=d9paPT4iuC4).

Tack Markus och Joel och hela bay area för tre fantastiska veckor!

Hårt plugg

När tiden på San Francisco State University nu börjar närma sig slutet kan vi konstatera att en hel del av föreläsningar varit repetition för oss. Det kanske är helt naturligt med tanke på att vi om några månader är färdiga logopeder, och vi har faktiskt tyckt det varit skönt med en bekräftelse att vi läser rätt grejer därhemma. Några av föreläsningarna har varit identiska med de i Lund, till exempel stamning med flytskapande terapi inspirerat av Guitar och Van Riper. Baksidan är det ibland känns svårt att motivera sig till 3h föreläsningar när det är shortsväder ute:-)

Med det sagt så har det absolut mest givande varit att auskultera på studentkliniken. De senaste två torsdagarna har vi hängt med Dr. Maya Henry som handleder studenterna på neuropraktik. Bland patienterna kan nämnas en kvinna med afasi där logopedstudenten körde lästräning med något som kallas Lindamood-Bell programmet. Det var svårt att få grepp i helt vad det innebar då läraren konstant skiftade mellan de fyra kamerorna från behandlingsrummen men i ett moment läste först logopedstudenten en mening högt för att övergå till gemensam högläsning och avsluta med att patienten läste själv. En man med talapraxi tränade på att öka talhastigheten och tränade även prosodi med visuell feedback. En kvinna som var agrammatisk och hade svårigheter att initiera konversation använde olika "scripts" för att komma igång. Ett "script" var skrivna meningar om hennes dotters bröllop. En man med blandad dysartri och förvärvad stamning jobbade med tungövningar, röststyrka och mer direkt ögonkontakt med olika samtalspartners.



Som jag skrev i ett tidigare inlägg avslutar de varje session med gruppterapi. Igår gick detta ut på att alla fick en bild på en känd person som alla utom de själva såg. De skulle sedan genom att ställa frågor till resten av gruppen lista ut vem personen var. Dessutom sjöng de sånger tillsammans. Det verkade som alla individerna tyckte gruppterapin var givande även om deras kommunikationssvårigheter yttrade sig på väldigt olika sätt.

Joel i testrummet, tittar på test på fonologisk medvetenhet som används i USA

 

Dagens amerikan

Mycket trevlig brewmaster

Föreläsning: Musikterapi

När jag gick till musikterapiföreläsningen förväntade jag mig att det skulle bli röstövningar a la 70-tal - att säga "hoj oj oj" till rytmen av en bongotrumma. För övrigt någonting en stor mängd människor med dreads, mexikansk parkas, linnebyxor och inga skor gör hela dagarna i Golden gate parks östra del. Men det var inte riktigt fallet.

San Francisco State Universitys logopedstudentförening hade bjudit in en man som var doktor i musikteori, med en lång bakgrund inom kognitionsvetenskap och neurovetenskap. Ämnet för hans avhandling, och även föreläsningen i fråga var kopplingen musik-språk hos barn med autism.
Hans hypotes var i korthet:

• Både språk och musik är uppbyggda av mönster och strukturer (syntax). 
• Barn med autism har svårt för språklig syntax, men inga problem med musikalisk syntax.
• Genom musikalisk syntax kan barn med autism lära sig språklig syntax.

"Seriously dude?" var min första reaktion. Spontant känns det inte motiverat att det skulle finnas en överföringseffekt mellan musik och grammatik som är så direkt. Många personer som stammar kan sjunga utan att stamma och många personer med afasi (som har svårt att komma åt vissa delar av språket efter tex en stroke) kan sjunga "ja må hon leva", när inte ens kan säga "hej" eller sitt eget namn. Till viss del kan de musikaliska förmågorna användas i terapin (till större del i stamningsterapi än i strokerehabilitering). Syftet brukar oftast vara självförtroendestärkande, att känna att det GÅR att få ur sig någonting som flyter på bra. Det är rätt sällan det används som ett direkt medel för att förbättra den spontana kommunikationen hos en person med afasi. Självförtroendet är såklart en lika viktig del, men man får se begränsningarna med att leva sitt liv som en opera.

Att jag blev skeptisk till en början berodde också mycket på att det första föreläsaren gjorde var att visa en film från Gambia, där han hade bott i ett halvår för att studera musik. Det finns en poäng med att lyfta fram att musik kan vara en stor del av ett community, men filmklippet fylldes mest av mossiga kommentarer som "African kids are soooo cute"...

Sedan fick vi se klipp från hans terapisessioner, och då blev det lite bättre. I praktiken verkade han arbeta mest med pragmatik, vilket jag tror musikterapi kan vara ett bra redskap för. Han och barnet spelade trummor ihop och övade på turtagning, fråga-svar och joint attention. Från föräldrarnas perspektiv tror att att bara sättet instrumenten fängslade barnet i fråga och gjorde henne lugn och glad var en vinst i sig.

I slutet fick studenterna testa på olika sätt att arbeta i gränslandet mellan rytm, sång och språk. Filmen nedan är därifrån. Jag hottade upp det lite genom att byta ljudet till en discolåt.

Förutom en stor selektion av trummor (japp, bongotrumman kom in på slutet) hade han ett kul latinamerikanskt instrument som hette vibratone. Ett rytminstrument med en vibratio som "kids with autism loves playing with". Jag vill också ha en sån! Det var svårt att hitta på youtube, eftersom det finns ett tv-shopträningsredskap i makedonien(?) med samma namn: https://www.youtube.com/watch?v=WoSKUhQNnQs

Men här är ett klipp på instrumentet i alla fall:
https://www.youtube.com/watch?v=Lsewm0KvE5M

Road Trip

Den här veckan har studenterna här mitterminsprov  vilket innebär att vi får några färre föreläsningar. Därför passade vi i söndags på att hyra en bil och ge oss ut på äventyr. Vi har kört ett stycke längs highway 1 och besökt i tur och ordning Pacifica, Santa Cruz och Captiola. Vi har njutit av god mat och otroligt vackra vyer men resans absoluta höjdpunkt var surfingen. Markus har surfat en del tidigare och fungerade därför som instruktör, inspiratör och surfproffs för mig och Karin när vi paddlade ut på Pleasure Point Beach. Därefter följde en rad av misslyckade försök för mig, Karin däremot stod upp redan på första försöket! Det var mycket imponerande. Markus var också duktig. Innan vi begav oss tillbaka mot SF hann vi också med att besöka ett lokalt microbryggeri i Boulders Creek som ligger i närheten av Santa Cruz. Där vi som inte körde drack en god öl och träffade dagens amerikan.

Innan vi lämnade in bilen på tisdagen så körde vi ut till Mount Tamalpais State Park som ligger ca 1t bilfärd norr om SF. Väl på plats så gick vi runt på en väldigt trevlig vandringsled.

Golden gate/ båttur över viken

Musik: Foxygen - San Francisco

Spårvagn och diverse roliga backar

Vi funderar på att helt gå över till en bildblogg:-)

Dagens amerikan

Golden gate bron

Ledig dag! Då passade vi på att dra till golden gate bron och traska över och hela vägen till kustbyn sausalito med hyfsade vyer över san fran bay. Fantastisk sommardag:-)

SFSU

Lite mer bilder på San Francisco State University kommer här! Och den där utvärderingsblanketten Joel pratade om i förra inlägget. Den är egentligen en riktigt bra mall för planering av en presentation.

Som tidigare nämnts är det en hel del repetition hittills under föreläsningarna. Viss kurslitteratur är till och med samma (Guitar om stamning). Men det var ju några år sedan vi läste detta, så det är välbehövt. I synnerhet nu när vi ska ut och jobba. Föreläsarna är också väldigt bra, fina pedagoger som samtidigt har mycket klinisk erfarenhet.

I dag har kursen vi följt under tisdagar (dysartri) tenta, så vi är lediga. Det är varmt och soligt så vi tänkte packa picknickkorgen och promenera över Golden gate!

Update

Vi har precis kommit hem från från veckans första föreläsning. Idag handlade det om etiologi och symtom för olika dysatrityper samt hur man skiljer dem åt. Vi fick under denna föreläsning också ta del av två gruppresentationer. Den ena gruppen pratade om slapp och den andra om spastisk dysartri. När presentationerna var klara fick alla som lyssnat betygsätta studenterna efter flera olika parametrar bl.a. innehåll och presentationsteknik Detta används bara som feedback och vägs alltså inte in när betyget sätts. Ett instrument som jag tycker var bra då konstruktiv feedback alltid är bra att få och lättare att ge i skriftlig form än i muntlig.

Vi blev inbjudna på galej i fredags här är en bild därifrån.

Ikväll lagar vi (Markus) mat för första gången, det är billigare att äta ute. Det blir risotto och det börjar lukta riktigt gott. Annars har vi äntligen fått det portabla element som vi saknat till lilla sovrummet. Havet runt hörnet och kass isolering ger en kall natt..


                                                                    

the freekin weekend

Våren har kommit till San Francisco på riktigt! Efter en ganska kall och stundtals regnig vecka var det riktigt sommarväder i stan fredag-söndag. 17-20 grader, sol. Lite blåsigt i fredags men sen har det varit helt magiskt. Det är sjukt hur mycket det påverkar humöret/ energin/ förkortar sömnbehovet med värme och sol!

Jag har en kompis över från Chicago så vi har hängt en hel del utanför logopedstudentvärlden, men i lördags eftermiddag hakade vi på gänget. Några av logopedstudenterna hade haft tenta på lördagsmorgonen (som började kl halv åtta!) och vi firade detta med brunch och mimosas och efterföljande häng i Dolores park. En fantastisk park där hipsters, hbtq-personer, mediterande hippies samlas i något som mest påminner om en festival (fast utan regnet) med picknick, musik och allmänt go stämning. För att inte glömma palmer och utsikten över stan. Så där hängde vi tills solen skuggade ner oss.

I dag började både markus och jag dagen med att springa i Golden gate park. Vi missade att det var sommartid - jag var ute halv åtta på morgonen. En söndag. Sedan var jag och min besökare på brunch och hängde på en av alla kullar (bernal heights) och kollade in en fantastisk utsikt över stan och resten av dagen spenderades på uteservering i solen. I kväll ska vi allihopa (med kinder illröda av solbrännan) gömma oss i mörkret på bion och se OZ och äta överdimensionerade portioner av popcorn och läsk.

Dagens amerikan

Segwaytours! Varför promenera?

Student clinic

Igår fick vi auskultera på den fina studentkliniken som finns på universitetet. Det är en win-win då det är en möjlighet för mindre bemedlade amerikaner som inte har råd/försäkring inte täcker att gå till privatlogoped att få behandling och för studenter att få klinisk erfarenhet. Det finns en mängd behandlingsrum med videokameror i alla, på så sätt kan en handledare sitta i ett videorum och titta på flera av studenterna samtidigt. Det handlar om en avsevärd mängd terapi patienterna får, först en timme individuellt och sedan en timme i grupp. Vi fick intrycket av att studenterna hade samma patient en hel termin!


De patienterna vi fick se (från videorummet) hade afasi, talapraxi, dysartri och Alzheimers med PPA. Spännande att se lite hands-on terapi USA-style och även att se hur de kombinerar så pass olika diagnoser i gruppterapi. Det sistnämnda gjordes i jeopardyform där alla studenter hade mål för sina patienter, t.ex. skulle patienten med dysartri tala högre och träna ögonkontakt och patienten med PPA ta hjälp av sin student för visuella ledtrådar när hon visste svaret men hade svårt att finna substantivet..

USA:s "Nordanvinden"

Mer plugg..

Morgonpendling med spårvagn

Idag var det full rulle med skola från 13-19, advanced diagnostics och AKK stod på schemat. Dock inleddes det med pizza party för svenskarna i samband med SFSU:s studentråd. Denna sociala tillställning slutade med nya kompisar och inbjudningar till att hänga lite i helgen och bli visade san fran. Det konstaterades snabbt att könskvoten är ungefär samma som hemma (sorry Signe och Frida) och att medelåldern är betydligt högre än vi förväntat oss (till Markus stora lättnad). I Advanced diagnostics föreläste Maya Henry om afasi, agnosi och neglekt. Ni läsare som är icke-logopeder (typ familj) får googla, jag är rädd för att jag utelämnar ett ord av de definitioner vi så flitsamt memorerade termin 5:-) Vi fick även ta del av studentpresentationer av olika neurotest. Konstigt nog var inte PAPAP en del av dessa? I AKK föreläsningen berättade Dr. Gloria Soto om svårigheter man kan stöta på inom området. Det var en hel del repetition för oss, bl.a. om vikten av att varken underskatta el överskatta brukaren, och om att tänka långsiktigt i utformningen av lämplig kommunikationshjälp. Läraren gled också in på ämnet appar och ipad och vilken oerhörd utveckling som sker inom området. Många hjälpmedel i USA kostar minst 4000 dollar i jämförelse med 400 för en padda! Hon tipsade om lite sajter som en hjälp att hålla sig uppdaterad, lovar att återkomma med dessa.  Som belöning till oss själva för nästan en heldag av intryck och lärdomar gick vi på gratiskonsert där vi körde kommunikationsträning och drack billig öl. Joel tog det ett steg längre och pratade med hemlösa skoputsare.

Grym actionbild av deras F3, med bättre ventilation dock..

 

 

 

 

 

 

 

 

Plugget, livet

Hej!


Efter snart en vecka i SF börjar saker och ting falla på plats. Vi vaknar inte längre okristligt tidigt och somnar heller inte som en konsekvens av detta strax efter åtta varje kväll.Tur för oss eftersom vi igår var med om något så exotiskt som en kvällsföreläsning. Från 19-22, det handlade om klinisk bedömning av sväljning. Alltså vad man kan se eller ta reda på utan att använda sig av FUS eller sväljningsröntgen. Det var en intressant föreläsning med en väldigt duktig föreläsare. Vi fick bl.a se hur hur man testar funktionen på de kranialnerver som är involverade i sväljning. Något som logopeder i USA till viss del gör. Hon berättade också att man i Kalifornien använder sig av en ett skypeliknande format för att undersöka och konsultera patienter. Något som med framgång skulle kunna användas i Sverige med tanke på vår demografiska spridning, och faktiskt redan är lite på gång i norra delen av vårt land.

Vi har också hunnit med en föreläsning om diagnostik av förvärvade motoriska talstörningar. Det var en väldigt entusiasmerande föreläsare som gick igenom ett amerikanskt bedömningsinstrument där vi bl.a. kände igen /pa/ta/ka/.

SFSU har ca 30000 studenter och är alltså storleksmässigt i paritet med LU. En stor skillnad är att alla SFSUs studenter är samlade på ett campusområde. Detta gör att SFSU känns större. Campusområde ser förövrigt ut precis som i filmerna vi såg när vi var yngre, välansade gräsmattor och vajande palmer. Det finns en bar på området som serverar öl för 3d allday/everyday.

Joel och Markus har även hunnit med att gratis besöka SFMOMA och Cartoon Art Museum.

Livet är gott och vi mår bra!

/Markus, Karin och Joel.

Vårt kvarter/ vårt hus

/Karin