Med det sagt så har det absolut mest givande varit att auskultera på studentkliniken. De senaste två torsdagarna har vi hängt med Dr. Maya Henry som handleder studenterna på neuropraktik. Bland patienterna kan nämnas en kvinna med afasi där logopedstudenten körde lästräning med något som kallas Lindamood-Bell programmet. Det var svårt att få grepp i helt vad det innebar då läraren konstant skiftade mellan de fyra kamerorna från behandlingsrummen men i ett moment läste först logopedstudenten en mening högt för att övergå till gemensam högläsning och avsluta med att patienten läste själv. En man med talapraxi tränade på att öka talhastigheten och tränade även prosodi med visuell feedback. En kvinna som var agrammatisk och hade svårigheter att initiera konversation använde olika "scripts" för att komma igång. Ett "script" var skrivna meningar om hennes dotters bröllop. En man med blandad dysartri och förvärvad stamning jobbade med tungövningar, röststyrka och mer direkt ögonkontakt med olika samtalspartners.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg avslutar de varje session med gruppterapi. Igår gick detta ut på att alla fick en bild på en känd person som alla utom de själva såg. De skulle sedan genom att ställa frågor till resten av gruppen lista ut vem personen var. Dessutom sjöng de sånger tillsammans. Det verkade som alla individerna tyckte gruppterapin var givande även om deras kommunikationssvårigheter yttrade sig på väldigt olika sätt.
![]() |
Joel i testrummet, tittar på test på fonologisk medvetenhet som används i USA![]() |
No comments:
Post a Comment